SKULPTÖREN EVA LANGE

Eva Lange har under en lång följd av år utforskat skulpturens uttrycksmöjligheter på gränsen mellan det organiska och det abstrakta. Hon skapar former som ger upphov till spännande glidningar i betraktarens varseblivning av dem. Man tycker sig se ett kärl, en växtdel eller ett organ för att till sist acceptera att det man iakttar är en skulptural form som, materialet till trots, tycks ha både andning och puls.

Eva Langes skulpturer har knappast någon dragning mot det monumentala, ändå finns där ett förhållande till skalan som får även små skulpturer att inta en dominerande plats i rummet. Det är förmågan att uttrycka liv snarare än omfånget som gör att de kräver uppmärksamhet.

Parallellt med skulpterandet har Eva Lange gjort kolteckningar vilkas minutiöst skrafferade ytor har samma förmåga att uttrycka en pulserande volym som de tredimensionella verken.

Det tilltal som möter betraktaren i denna konst är lika starkt som det är lågmält och visar att konstnären, för att göra sig synlig, inte behöver göra detta på de villkor som dikteras av omvärldens snabba och braskande bildväxlingar. Eva Lange behärskar ett tilltal som går direkt från hand till öga.

Olle Granath, 2003